Luang Prabang ligger drygt 30 mil norrut. Det låter inte så långt kanske men på detta lands vägar och i kuperad terräng tar det ca 10 timmar att köra effektiv tid. Vi delade upp ditresan i två etapper och stannade i Vang Vieng som ligger vackert vid en flod med kalkstensformationer. En båttur tog oss en bit uppströms för att besöka en grotta. Vi hade väl inte precis räknat med att behöva simma in i mörkret med två hyrda ficklampor (varav endast en fungerade ok), men väl inne kunde man gå i lite gångar och hade vi sett bättre hade man säkert sett en hel del intressant. Det var kul och rätt spännande, men vi var båda överens om att vi föredrar ljus framför mörker. Båtturen upp i lokala specialbåtar för grunda vattendrag var jättevacker. Vi bodde bra på ett hotell precis vid floden (dock utan flodutsikt) och åt god indisk mat på kvällen.

Nästa dag (söndag) åkte vi vidare till Luang Prabang som är den ursprungliga huvudstaden och ett av UNESCOs världsarv. Klart värt besöket! I Luang Prabang ligger templen tätare än kyrkorna i Jönköping vilket märks på antalet munkar och noviser (unga munkar som stannar i templet mellan 1 månad och 6 år). Söndagen var mest resdag och vi åkte genom ett vackert och intressant landskap. Bergsbyarna ligger precis utmed väggen och det finns odlingar överallt. Uppe i bergen verkar det enbart vara jordbruk som gäller och överallt finns det frukt och grönsaksodlingar. Vanligaste frukterna i bergen är papaya, banan och ananas. Vad det gäller grönsaker finns det en uppsjö av grödor och pumpa och chilifrukter är bara två exempel. Vi stannade till vid ett fruktstånd på vägen och köpte en klase bananer och en papaya. Detta kostade tillsammans ca 2 kr (2000 kip). Himla dyrt! De flesta husen är rätt grå eller bruna och detta gjorde det otroligt vacker att se röda och orangea chilifrukter ligga på tork på taken. Vi har tyvärrr inte kort på detta.

I Luang Prabang bodde vi ett centralt beläget hus som tillhör en av Maris kollegor. Första dagen hade vi inte så mycket tid på oss så vi åt, kollade på stan lite och tog sen massage på Lao Red Cross. Måndagen börajde tidigt klockan 5.45 för att hinna ut till munkarnas allmosevandring klockan 6. Intressant upplevelse att se alla som väntar vid vägkanten för att ge mat till munkarna. Det gavs sticky rice, frukt, godis och knyten av någon sorts blad med riskakor och banan i. Vi fick varsitt knyte av en kvinna men bestämde oss efter konsulterande med tarmfloreguden att vi inte skulle utsätta magen för några onödiga risker.

Efter frukost bar det sedan iväg till ett ställe med en massa små jättevackra vattenfall. Vi tog oss dit per bil följt av en båttur. Vi badade länge och hittade ett ställe där det var lagom strömt för att kunna simma som i en simränna. Superkul för två vattendjur som oss. Hunger krävde så småningom att vi skulle ta oss tillbaka till Luang Prabang för en sen lunch som blev ett riktigt kalas. Vi beställd rätt efter rätt, spicy green papaya sallad, färska vårrullar,  fiskcurry, och kaffeshake. När notan kom gick detta på knappt 35 spänn.

Efter detta skyndade vi iväg för att hinna med ett vattenfall till. Detta var ett stort vackert vattenfall, men tyvärr hade vi lite för lite tid för att hinna utforska det. Vi hann i alla fall med ett dopp efter att Mari nosat sig till en ännu bättre "simränna" (en bit nedanför fallet). Strömmen var så pass stark att man fick jobba hårt för att ligga kvar på samma ställe hela tiden. Kul och jobbigt. När vi skulle tillbaka glada och nybadade höll vi på att inte komma ut genom en grind eftersom de hade stängt den efter det att vi åkt in. Som tur var pratade en man franska där så Mari kunde föra ett samtal med honom. Franskan, att Mari jobbade på ett ministerium plus 5000 kip till ett "telefonsamtal", gjorde att det löste sig ganska smidigt. Efter ett tag kom en person och öppnande grinden och vi kunde ta oss tillbaka.

På kvällen när vi gick förbi ett Wat träffade vi en novis som hette Nuk. Han stod där varje kväll och väntade på folk att prata med. I och med detta hade han en bra engelska trots att han bara var 14 år. Han bjöd in oss på vatten och godis till hans rum vilket var en upplevelse. Det var ett intressant samtal och vi bytte e-post adress med honom.

Tisdagen var sedan en lång resdag hem till Vientiane. En resa som inte kändes så dryg på grund av alla upplevelser längs med vägen.